Långa dagar..
Hej! alla mina trogna bloggläsare, ha ha..
Jag har inte kunnat skriva på ett tag för har haft så lite att göra, och därför inte funnits något att skriva om.
Drömmer väldigt konstiga drömmar och dom känns väldigt verkliga. Den senaste drömmen var jag om Sabina med i lillasportspegeln. Det var stor publik och vi mötte ett helt hockeylag.
Innan bollkastningen skulle starta fick vi en fråga med 3 alternativ och vi skulle även svara på varför den var rätt. Frågan var vilken historia Astrid Lindgren hade skrivit, jag och sabina svarade snabbt alternativ 3. Ankungen nånting och att den kände sig ensam (kul att Astrid Lindgren inte skrivit ankungen och jag och Sabina känner oss ensama). De tog en stund sen skrek programledaren Rätt! Och då knöt jag näven och höjde den mot i luften.
Ställningen var 16-12 till mig och Sabina. Precis innan bollkastningen skulle starta vaknade jag, då tänkte jag Nej! Försökte rädda drömmen och somna snabbt men det funkade inte. Men är övertygad om att vi hade vunnit.
Jag har nog aldrig varit så här trött på snö någongång. Jag kan knappt förstå hur jag kunde hålla ut i Idre, haha.
Men destå gladare blir man när våren kommer. Har en fågelholk precis utanför fönstret och runt den cirkulerar fåglar som påminner mig om bättre tider.
Nu ska jag försöka komma på något att fördröja tiden med.
Ha de fint!
Jag har inte kunnat skriva på ett tag för har haft så lite att göra, och därför inte funnits något att skriva om.
Drömmer väldigt konstiga drömmar och dom känns väldigt verkliga. Den senaste drömmen var jag om Sabina med i lillasportspegeln. Det var stor publik och vi mötte ett helt hockeylag.
Innan bollkastningen skulle starta fick vi en fråga med 3 alternativ och vi skulle även svara på varför den var rätt. Frågan var vilken historia Astrid Lindgren hade skrivit, jag och sabina svarade snabbt alternativ 3. Ankungen nånting och att den kände sig ensam (kul att Astrid Lindgren inte skrivit ankungen och jag och Sabina känner oss ensama). De tog en stund sen skrek programledaren Rätt! Och då knöt jag näven och höjde den mot i luften.
Ställningen var 16-12 till mig och Sabina. Precis innan bollkastningen skulle starta vaknade jag, då tänkte jag Nej! Försökte rädda drömmen och somna snabbt men det funkade inte. Men är övertygad om att vi hade vunnit.
Jag har nog aldrig varit så här trött på snö någongång. Jag kan knappt förstå hur jag kunde hålla ut i Idre, haha.
Men destå gladare blir man när våren kommer. Har en fågelholk precis utanför fönstret och runt den cirkulerar fåglar som påminner mig om bättre tider.
Nu ska jag försöka komma på något att fördröja tiden med.
Ha de fint!
Kommentarer
Postat av: Mammie o Rojje
Kom ihåg att du aldrig är ensam vartän du är! Vi finns alltid här för dig. Love You...
Trackback